Livet i folkhemmet

Det sista jag gjorde i går kväll innan jag somnade var att se Tom Alandhs film Oscar och Greta och huset de byggde.

Jag hade väl egentligen bara tänkt se en liten snutt, som en ögonsläckande godnattsaga, men jag kunde inte avsluta i förtid.

Norra Ängby från ovan.

Jag var tvungen att låta Alandh ta sin berättelse i mål. Och i kväll kommer jag antagligen att se filmen en gång till. För den är en påminnelse om ett Sverige som gått förlorat.

Jag var nyfiken på filmen främst eftersom Oscar och Greta byggde ett av de 1 300 husen i det område jag bor i: Norra Ängby – ett annat namn på Folkhemmet.

Jag hoppades få se en och annan gammal bild på hur det var i Norra Ängby förr. Och det fick jag.

Men det som var mest fängslande var historien om människorna som byggde inte bara det här bostadsområdet utan hela landet. Via gamla dokument, avtal, kvitton, arbetsbetyg, brev och anteckningsböcker sparade i en kartong i en källare, hade Tom Alandh kunnat pussla ihop i stort sett hela sina fosterföräldrars levnad.

Det blev en berättelse från en tid som var marinerad i Per Albin Hanssons vision om ett Sverige där ”ingen försöker skaffa sig en fördel på någon annans bekostnad.”

Ett liv byggt på några mycket enkla grundstenar som blev Oscars grundläggande livsdoktriner: 

Betala dina lån, var hel och ren, kom i tid och hjälp till om du kan.

Det är historia som utspelar sig i en tid när vi inte behövde bekymra oss om vare sig genusprofessurer, gängkrig, bilbränder eller islamister.

Det var kanske inte Alandhs egentliga avsikt men för mig illustrerade berättelsen hur fel vi vandrat och hur snett vi hamnat. 

Alandh konstaterar att Norra Ängby i dag är moderat mark, med råge. Stort råge. 

Så var det inte när husen byggdes. Här bodde arbetare. Strävsamma människor.

Oscar och Greta i Norra Ängby.

I filmen berättas att Oscar reflekterat över tystnaden i det rikare Södra Ängby, byggt av människor som ”inte slagit i en enda spik själva”. 

Tystnaden har jag också noterat.

Bland de vita husen på andra sidan Berslagsvägen ser man sällan människor ute i trädgårdarna, och stillhet råder.

I Norra Ängby är det livligare. Mer folk.

Det är ganska märkligt att sådant kan leva kvar när annat inte gör det.

Det är inte så länge sedan Oscar och Greta levde men det är svindlande och en smula sorgligt att se hur Sverige har förvandlats under de år som gått sedan Oscar och Greta lämnade Norra Ängby och jordelivet.

Oscar stod syndikalisterna nära och det är inget som kan läggas honom till last med tanke på hur han slet för att överleva under förra seklets första år.

Det är en kontrast mot den verklighet som lyx-kommunister som Sjöstedt och Schyman låtsas se och mot det samhälle som tog vid, när Per Albins ord och Oscars enkla principer fått ge vika.

About Tommy Jeppsson

Journalist. Startade Stora Ord 1991.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *