Alla dessa vidriga julpraliner

Hur är det möjligt att företag som lever på att tillverka konfekt inte kan tillverka chokladpraliner som går att äta? Som inte med den bästa vilja kan beskrivas som gott?

Det som skulle vara en njutning övergår efter ett par sekunder i en grimas av avsmak. Eller äckel. Svårt att avgöra.

Hur många askar med otäcka chokladpraliner kastas uppgivet nu när julen börjar ebba ut?

Man låter dem stå framme i några veckor i hopp om att någon med defekt smakpreferens ska förbarma sig. Men det händer ju inte.

Till slut åker pralinerna i soporna i preventivt syfte. Trots allt vill man ju inte utsätta eventuella gäster i hemmet för obehag. Inte heller för den pinsamma situation som uppstår när gästen tvingas spotta ut det han bjudits på. 

Det för väl något slags överlevnadsinstinkt som kickar in.

Jag trodde att Marabous Paradis-ask skulle vara svårslagen i den här genren – den är verkligen vidrig! – men faktum är att de där båda askarna från Fazer (som jag inhandlade för facila 70 kronor på CityGross) är ännu värre. 

Den enda som ätit mer än en chokladpralin är Alice, två och ett halvt år. Hon åt en och en halv innan hon gav upp och övergick till skumtomtar.

I Paradisasken ligger halva chokladbitar kvar. Folk har lärt sig att ta en försiktig provtugga. När det gäller praliner köper man inte längre grisen i säcken.

Till och med dadlar och fikon är bättre som godis än julens chokladpraliner. 

Så illa är det.

About Tommy Jeppsson

Journalist. Startade Stora Ord 1991.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.