De 10 största ögonblicken i Hammarbys historia

Räkna de lyckliga stunderna blott
Tio höjdpunkter i Hammarbys historia

Hammarby IF är tillbaka i Allsvenskan – igen. För vilken gång i ordningen är det väl knappt någon som kommer ihåg. Bajens historia innehåller ett fåtal succéer och en ändlös rad misslyckanden. Men glömda är alla de bittra höstmatcher som slutat med nedflyttning eller uteblivet avancemang – över Bajen vilar inga ledsamheter. Det är de ljusa stunderna supportrarna minns. Här är de allra ljusaste.

1-0 mot Karlstad, 7 maj 1964.
När ”Nacka” snurrade som värst på vänsterkanten låg Hammarby i division III. Han köptes av allsvenska AIK och försvann sedan till Italien. Efter 13 år var ”Nacka” tillbaka på Söder inför säsongen 1964. Hammarby spelade nu i division II Svealand. Det var en sliten 35-åring som kom tillbaka. En ledare sa på ett tidigt stadium att ”ta för fan inte hem Nacka”. Men ”Nacka” kom – 7 maj 1964 var dagen för ”Nackas” återkomst. Han kom in på plan sist av alla eftersom han ”var tvungen att kamma sig, för det var så stor publik”.
Fyra minuter in i matchen får Hammarby hörna från vänster. ”Nacka” lägger upp bollen, tar sats och i samma stund som bollen skruvar sig in i bortre gaveln, läggs grunden till dagens höga publiksiffror.

6-0 mot Karlstad, 1989.
Hammarby låg åtta poäng efter täten när höstsäsongen började. Ingen trodde att de skulle ha något med toppstriden att göra. Inför sista omgången låg Hammarby en poäng efter Vasalund som ändå var så gott som klart för allsvenskan. De hade fem mål tillgodo på Bajen som skulle möta Karlstad borta. Vasalund klarade oavgjort i Luleå, 0-0. När domaren blåste av den matchen, gick man in på tilläggstid i Karlstad. Hammarby ledde då med 4-0.
Det som sedan skedde var inget under – snarare ett mirakel. Leif Strandh gör snabbt 5-0 och i 93:e minuten gör nyförvärvet från Ope, Niclas Jönsson, 6-0.
Tolv sekunder senare blåser domaren av matchen – i ynka tolv sekunder ledde Hammarby serien det året. Det räckte för att gå upp i allsvenskan.

2-2 mot Djurgården, 1 oktober 1997.
Bajens supportrar har alltid pendlat mellan eufori och djup sorg. Men sällan har kasten mellan dessa känslotillstånd varit så tvära som i derbyt mot Djurgården förra säsongen. 10 000 biljetter såldes slut på en förmiddag.
Det var inte vilket derby som helst: vinnaren skulle troligen avancera till allsvenskan.
Det stod 1-1 när det var två minuter kvar av matchen. Samtidigt som Kaj Eskelinen slår en genomskärare på vänsterkanten till Marcus Karlsson, börjar ett fint regn strila ner över Söderstadion. Det bekommer inte Marcus Karlsson som skjuter mellan benen på Hans Eskilsson, i Per Fahlströms bortre hörn. 1 000 Djurgårdare jublar och 9 000 bajare gråter helt öppet över det som alla tror är Djurgårdens segermål. Fyra minuter senare får Bajen hörna. Alla samlas i straffområdet, inklusive målvakten Per Fahlström. Resultatlös. ”Fahla” lunkar hem igen. Bajen får ny hörna. Peter Berggren, som vet att det kan vara hans sista spark i matchen, slår den snabbt. Filip Bergman dammar till på volley och blir i samma sekund en legend på Söder.

Första SM-finalen 27 oktober 1982.
Hammarby hade skrapat ihop tre vinster, tre oavgjorda och fem förluster när Billy Ohlsson, Matte Werner och Tom Åhlund gick sönder. Tre nyckelfigurer indisponibla borde innebära ett totalt ras för vilket lag som helst. Men inte för Hammarby. Under hösten tog de 19 av 22 poäng och spelade nio matcher i rad utan förlust. Laget slutade tvåa i serien och till takterna av Hägersten Hot Heaven dansade man sig fram till SM-final mot IFK Göteborg. Första finalmatchen spelades på Nya Ullevi. Änglarna hade vunnit UEFA-cupen på våren och var storfavoriter. IFK tog ledningen efter 24 minuter. Men i 41:a minuten bröstade Johnny Efraimsson in kvitteringen efter ett vaket inlägg av Peter Gerhardsson. Och i 86:e minuten händer det osannolika: inhoppande Tom Åhlund nickar fram till Peter Gerhardsson. Han vänder blixtsnabbt förbi IFK:s backlinje, blir ensam med Wernersson och skjuter lågt till höger.
Det finns de som hävdar att denna match är en av de bästa som spelats mellan två svenska lag.

Kvalet till Allsvenskan 1966
Man ryser lite lätt när man studerar laguppställningens främre formationer (Hammarby spelade då 4-2-4): Tom Turesson, ”Nacka” Skoglund, Berndt Lif och ”Kenta” Ohlsson – i samma kedja!
Känn på den …
Året var 1966 och Hammarby kvalade till allsvenskan. Motståndarna hette, i tur och ordning, Gunnarstorp, Saab och Holmsund. Kenta hoppade in redan i första kvalmatchen mot Gunnarstorp (1-1). Mot Saab fick han förtroende från start. Saab valde att punktmarkera ”Nacka”. Men man glömde helt bort unge Ohlsson. I sjunde minuten tryckte han in bollen på ett inlägg från Bernt Lif. I andra halvlek satte han 4-0 på volley. En stjärna var född. Hammarby gick upp i Allsvenskan. Och på tal om sköna laguppställningar – den allsvenska startelvan året därpå innehöll dessutom Ronnie Hellström …
Känn på den då.

Höstsäsongen 1970
Det sjungs runt om på läktarna i Sverige, ett fenomen som uppstod på Söderstadion under några legendariska höstmånader 1970. Hammarby var nya i allsvenskan. Under sommaruppehållet låg man på 11:e plats i tabellen, en poäng före regerande mästarna IFK Göteborg (!).
Men hösten skulle bli början på en ny epok för Hammarby. Tom Turesson kom hem från Belgien, publiken började sjunga och Bajen gick obesegrade genom seriens andra hälft.
Janne Halldoff gjorde en film om laget och Åke Strömmer skrev Bajen va’ namnet (efter Chelseas Blue is the colour).
Janne Sjöström gjorde 13 mål, Tom Turesson sju (på 13 matcher) och Ronnie Hellström etablerade sig som förstemålvakt i landslaget. Bajen kom femma. Det var början på 19 säsongers oavbrutet allsvenskt spel som kulminerade med SM-final 1982.

3-1 mot Luleå, 19 oktober 1997.
Djurgården låg tre poäng efter Hammarby inför sista omgången. Östermalmsgänget hade IFK Luleå hemma, Hammarby åkte till Luleå för att möta Lira.
Om Hammarby förlorade och Djurgården vann, var Djurgården i allsvenskan. Efter 12 minuter tar Lira ledningen.
Det jublas nere på Stockholm stadion. Det jublas även vid följande tillfällen: ”Jensa” bränner en straff, Andreas Alm väggar sig fri men skjuter utanför och Kim Bergstrand prickar stolpen.
I 65:e minuten blir det mål – för Djurgården. Som är i allsvenskan. Hammarby fortsätter att jaga, allt mer desperat. Peter Berggren flyttas upp på mittfältet, Kling går in som högerback. Pressen ökar. Hammarby radar upp chans på chans. Det var många som redan lagt en Losec på tungan när det lossnade för Kim Bergstrand. Han hade inte skämt bort fansen med mål, men nu var allt förlåtet. Patrik Andersson gör 2-1 och Jensa prickar in 3-1.
Bajen is back!

Säsongen 1920/21
Det är inte många som minns det, men säsongen 1920/21 var Hammarby bäst i landet. Åtminstone ett litet tag. Allsvenskan fanns inte, däremot dess föregångare Svenska serien. Hösten var bara hyfsad men vårformen 1921 var så bra att Hammarby i maj utgjorde 10/11-delar av landslaget när de mötte Finland. Hammarby mäktade ändå bara med en tredjeplats i serien efter Örgryte och GAIS (bäst i Stockholm!). I oktober 1921 spelade Hammarby sin första SM-final mot GAIS i Svenska cupen. Det svängde om Bajen redan då: stryk med 3-1.

Snömatchen mot Köln, 27 november 1985.
Hammarby har inte direkt rosat den internationella cupscenen. Visserligen vann man sin grupp i Tipscupen 1983 – sex raka vinster – men motståndarna hette konstiga saker som  Botev Vratza och Bryne. Två år senare begick man sin största bedrift i internationella sammanhang. Hammarby avfärdade enkelt Pirin Blagojevgrad i UEFA-cupens första omgång, var illa ute mot St Mirren innan det var dags att möta FC Köln i tredje omgången.
Hela matchdagen föll en tung, blöt snö och när det var dags för avspark fick man ploga för att kunna se Råsundas linjerna. Den vita bollen byttes mot en knallröd. Domaren drog på sig en kortärmad tröja och gav planen ”godkänd”. Bollen studsade knappt på underlaget.
Köln ledde med 1-0 i paus. Men i andra halvlek älgade Peppe Holmberg fram genom snödrivorna och kanade in två mål förbi Toni Schumacher. Bortsett från returen har inte Hammarby spelat internationella matcher sedan dess.

4-2 mot Avesta AIK, 7 juni 1954
På grund av en kombination av sportsligt sammanbrott och en stor serieomläggning, startade Hammarby säsongen 1947/48 i div IV. Laget hade mest bestått av hockey- och bandyspelare som ”höll igång” med fotboll på somrarna. Då tog Folke Adamsson och Lennart Nyman över. Medelst stenhård träning och smarta värvningar (från AIK:s reservlag) byggde de ett lag som skulle bli ett begrepp – 54:orna. Hösten 1953 kom målspottaren Folke ”Hinken” Holmberg tillbaka från Djurgården. (Under hans frånvaro hade målproduktionen sjunkit från 43 till 25 mål på två säsonger!) Hammarby gick obesegrade genom serien. I sista omgången säkrades en allsvensk biljett med en 4-2 seger över Avesta.
Från division IV till allsvenskan på sju år – det svängde om Bajen redan då.

Bubblare:
Vissa matcher behöver inte vara av avgörande karaktär för att sorteras in under avdelningen klassiker. När Hammarby mötte IFK Göteborg 1981 var det en helt vanlig seriematch, den sista före sommaruppehållet. Göteborg tog ledningen med 2-0. Men det som hände sedan är nog strået vassare än när AIK läxade upp mästarlaget med 6-0. Bajen lyckades inte bara reducera (självmål!) och kvittera. De lyckades vända underlaget till en överlägsen seger. Siffrorna skrevs till 5-2, tack vare Ulf Eriksson, Mikael Rönnberg, Billy Ohlsson och Michael Andersson. Och hela läktarna – 13 024 personer! – dansade.

One thought on “De 10 största ögonblicken i Hammarbys historia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *