fbpx

Jag hittade FRA!

VI SKULLE FISKA. Åkte mot Lövstabadet men den sydvästliga motvinden var hård. För hård. Så jag sa till barnen att vi borde försöka på motsatta sidan, på Lovön (tror jag det heter). Då var vi tvungna att åka tillbaka till Södra Ängby och åka över Drottningholmsbron och sedan försöka hitta en lämplig plats där.

Jag hade aldrig varit i det där området, bara susat förbi slottet på väg till Skytteholm. Så det blev till att finna nya stigar. Trakterna runt Drottningholm är ganska svåra att forcera. Det finns gott om enskilda vägar och skyltar som upplyser om att kreti och pleti inte är välkomna.

Jag hittade en skylt mot Lambarudd och en väg som verkade allmän, och finns det en ”udd”, ja, då lär det också finnas vatten att fiska i. Efter en stunds körning, förbi ridskolor och annat, så dök de dittills festaste DRA ÅT HELVETE-skyltarna upp. Nu var det varken gammal ädel adel eller inbilska nyrika som ville freda sig och sina dyra sjögränsande revir.

Jag hann uppfatta att det var något militärt men jag brydde mig inte om att bromsa in. När vi susade förbi stängsel med taggtråd och kameraövervakning hann jag uppfatta tre välbekanta bokstäver på skyltarna: FRA. Försvarets Radio Anstalt. 

Här låg den, helt otippat… Sveriges mest hatade…eh, anstalt. Eller ska vi säga myndighet? Spionorganisationen. Det demokratiska föraktets vagga.

Helt anonymt. Stilla. Tyst. Anspråkslöst. Röda baracker. Höga antenner, som tydligen är oanvändbara.

Min server finns, tror jag, i Danmark. Undrar om de läser det här? Känslan av att vara övervakad är obehaglig. Jag önskar att Lisbeth Salander fanns i verkligheten. Hon skulle nog kunna krossa FRA med en PDA och ett telefonjack.

Vi fiskade en timme. Sedan blev Fanny i tur och ordning: 1) kissnödig, 2) hungrig och 3) bajsnödig (“tror jag”). Det var lika bra att ge upp. Dessutom var klipporna hala. (Men tack till mannen med tre bruna hundar, som visade var vi lämligast kunde stå. Och tack för att vi fick titta på gäddhuvudet – 9,2 kilo är en rejäl bit. Barnen tyckte för övrigt att du bodde ”lyxigt” och jag håller med!)

Vi hann i alla fall fånga en mört som vi slängde i igen. Vilket barnen vände emot mig senare på kvällen när Sessan kom och jamade utanför altandörren. Sessan är grannens katt. Vi hade inget att ge henne och därför borde vi tagit med mörten, kokat den och serverat Sessan. Menade barnen, vars känsla för djurs väl och ve är lite haltande. Men så hittade Calle lite midsommarlax längst in i kylen så diskussionen ebbade ut.

Dessutom har vi: Klippt oss (jag och Fanny), spelat ishockeyspel (jag slog Calle med 10-2, det var som när Loranga spöar Mazarin), sett slutet på Rasmus på Luffen, ätit nybakta bullar hos Petra och städat lite i källaren.

Nu ska jag lyssna på den där ljudboken som Dagens Nyheter så frikostigt delar ut: Jens Lapidus Aldrig fucka upp uppläst av Jonas Malmsjö.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.