fbpx

Det stora juletalet

Klaus och Elias

Jag brukar undvika att dricka för mycket. Jag får ångest dagen efter. Ja, i flera dagar efter om det vill sig illa.

Vi hade julfest i förrgår – den sista julfesten med TTG, där jag har jobbat i 9,5 år. Nu har alla förlagets tidningar sålts till LRF Media utom Golf Digest som kommer att hamna på… ett annat förlag. Vi kommer alltså att skiljas åt.

Det var en speciell kväll. Lite sorglig, vemodig, känslosam. Mest för oss som jobbat där länge. Det var kanske inte riktigt så här vi hade tänkt att det skulle bli.

Det var sista natten med gänget – och jag trodde att den där sorgsna klumpen i magen skulle försvinna om jag drack öl.

I stället växte den.

Min kollega, Tomas, upplevde samma sak. Han drack snabbare än jag och åkte hem redan vid 22.00-tiden, när klumpen i magen och bröstet var för stor.

Han brukar alltid hålla ett förvirrat men roligt tal på julfesterna, Tomas. Men det blev inget sådant i år.

Jag borde också ha åkt hem kanske. Åkt hem – innan jag höll det där talet som jag aldrig lyckades ta ända till slutet, och där jag lyckades undvika att säga det som jag egentligen ville ha sagt…

TTG har varit en rolig resa. Den bästa tiden i mitt liv. De roligaste åren.

Nu börjar något nytt.

1 kommentar

  1. Mary

    Tommy, det var ett fantastiskt tal…även om du aldrig kom till slutet. Jag instämmer helt och fullt –
    “TTG har varit en rolig resa. Den bästa tiden i mitt liv. De roligaste åren.”
    Shit vad jag kommer sakna er. Jag hoppas att vi åtminstone hamnar i samma kvarter?!?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.