fbpx

Ett ovanligt lyckat fall av självcentrering

Det här med självcentrering fick en ny dimension när jag läste kommentarerna till Anna Serners Guardian-postning och hittade följande:

bild-2

Det är snudd på fantastiskt. Joakim Jardenberg tror alltså att alla vi som läser kommentaren signerad “Jocke” tänker: “Det där måste nog Jardenberg har skrivit…”

Jag vill inte verka fördömande men… Hur får man en sådan oslagbar självkänsla? Som får innehavaren att tro att så många andra människors tankar och associationer kretsar runt den egna personen?

2 comments

  1. Joakim Jardenberg

    Haha, taget ur sitt sammanhang är det klart att det är en konstig kommentar. Men bakgrunden gör det kanske lite tydligare.

    1. Min handle på flera tjänster som twitter och jaiku är jocke. Den 1/4 var jag tidigt ute med att undra om Anna skojade eller inte under just den signaturen: http://twitter.com/jocke/status/1430373390

    2. Jag känner Anna, är aktiv inom TU och branschen, och kommenterar ofta på Annas blogg. Jag ville verkligen inte att Anna eller någon av de regelbundna läsarna på Annas blogg skulle tro att det var jag som stod bakom den posten.

    3. … i synnerhet som jag tyckte det var en otroligt surmagad och onödig kommentar. Jag kan ofta vara grinig, men då vill jag kunna stå för det.

    I korthet, alltså: det har ingenting med självkänsla att göra, varken åt det ena eller det andra hållet. En slags varudeklaration bara.

    Och ja, du verkar nog allt lite fördömande…

  2. Det var inte jag! | Stora Ord

    […] att påpeka att det inte var jag som skrivit ovanstående kommentar på Robert Lauls blogg. Men den fällan kan man ju inte gå i nu. Dela med […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.