I dina slutna rum

Jag lyssnade på Lundell i går. Inte på hans musik utan på vad han sa till Skavlan – men han sa ungefär samma saker som sist jag hörde honom tala. Det är nog 10 år sedan, kanske 15. Och hans nya skiva låter ungefär som Måne över Haväng-CD:n.

En av låtarna heter De fyras gäng. Den är riktigt dålig. En gång älskade jag Lundell, från Jack fram till… tja, det stannade nog av vid Xavante. Där någonstans hade han sagt det han hade att säga. I alla fall till mig.

Men jag lyssnar fortfarande på honom, då och då. Ett par gånger om året. Men hans tre senaste romaner står olästa i bokhyllan. Jag tänker att någon gång när jag får tid så ska jag läsa dem.

Jag får aldrig tid. Eller tar mig aldrig tid, ska jag kanske säga.

Kanske är han inte lika angelägen som han en gång var. För mig, alltså.

Efter programmet i går skrev jag en rad på Facebook:

[mark]”Lundell skulle förmodligen inte lida av att göra en Benke. Ompröva. Tänka en ny tanke.”[/mark]

Min lätt radikale farbror i Lund, svarade:

[mark]”Och följa drevet, göra som alla andra som inte tänkt utanför sin egen plånbok sedan… Intressant att alla dessa som hyllar förverkligandet av individen skiter på sig när de får korn på en äkta indivualist… De nya tankarna är ofta en bluff med stor prislapp.”[/mark]

Hela mitt Twitterflöde är fullt av den typen av åsikter. Vaga och konservativt radikala. Jag har valt att följa den typen av personer eftersom jag finner dem fascinerande.

Det är människor som hatar Bengt Olson, i alla fall att döma av det som skrevs i mitt Twitterflöde. Som har svårt att erkänna att de senaste årens politik verkar ha varit rätt hyfsad för de allra flesta. Jag skrev ett svar till min farbror men jag postade det aldrig. I stället länkade jag till den här artikeln i The Economist.

Och nu på eftermiddagen dök en artikel upp på DN som bekräftar att Sverige kanske inte blivit bättre vad gäller levnadsstandard. Däremot har vi inte blivit sämre, och därigenom skiljer vi oss från många andra länder. Att stå still när alla andra backar är också en framgång, som Lundell kanske skulle ha sagt.

Dessutom gjorde Moodys en bedömning av svensk ekonomi som inte var så tokig:

[quote cite=”The Economist”]”The new Swedish model is quite different from the leftist stereotype.”[/quote]

Visst kan man bli lite irriterad när man hör att vinster från vårdverksamheten hamnar i olika skatteparadis, och att man sålt ut vårdföretag till reapris. Själv är jag tveksam till att man ska tjäna pengar på människors olycka. Men det betyder ju inte att man ska hänfalla åt en politik som leder till att man måste ha en tillväxt på 6 procent om året bara för att bibehålla statsskulderna på dagens nivå. (Som i till exempel Grekland). Enstaka oönskade konsekvenser går ju att rätta till. Det är värre när det handlar om djupt rotade systemfel.

Där kan man prata om att prislappen blir stor, farbror.

About Tommy Jeppsson

Journalist. Startade Stora Ord 1991.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.