En svensk golfbragd

Det kan mycket väl vara så att Henrik Stensons bedrifter på golfbanan sedan juni månad är lite för komplicerade att förstå för en idrottsjury som kanske besitter knappt grundläggande insikter om spelet golf.

För en sjukampare kan det vara lättare att tro att den som åker skidor snabbast i fem mil vid ett givet tillfälle är bäst.

Att den som gör det utför en bragd.

En bragd verkar defnieras som något oväntat som händer i stunden; inte något som pågår i dagar, veckor, månader. Stensons bragdlika utveckling har pågått ett år och den avslutades med ett utdraget crescendo i Dubai över fyra dagar.

[pullquote-left]Golf är inte jämförbart med att springa fort och hoppa långt. Spelet är inte så endimensionellt.[/pullquote-left]

Annika Sörenstam vann penningligan i både Europa och i USA 1995, och tilldelades bragdmedaljen efter det. Hon vann också US Womens Open det året, en major. Hon fck Jerringpriset. Välförtjänt.

Stenson kom tvåa i British Open, trea i US Open. Men han vann två tourmästerskap och två finalserier.

Golf är inte som tennis där den högst rankade spelaren oftast vinner tävlingen. Golf är för svårt och nyckfullt, det är för mycket som påverkar. En golfare måste ha ett tålamod och en teknisk känsla som vilar på ett betongstarkt fundament av självförtroende. Det behövs så lite för att en boll ska snurra runt koppen eller för att en spelare ska sätta några RPM för mycket på drawen för att bollen ska hamna fel.

Stenson vet hur lite som behövs för att allt snart ska gå fullständigt fel. Han har varit där. Inte bara han. Under Honda Classic i mars gick Rory McIlroy av banan efter åtta spelade hål av Honda Classic. Då var han sju över par. Tre månader tidigare rankades han som världsetta.

Golf är komplicerat.

Tiger Woods, världens genom tiderna näst bäste golfare, har inte vunnit en major på sex år. Men han är världsetta.

Golf är inte som andra sporter. Om det nu alls är en sport?

Skidåkare och sjukampare har försökt undergräva spelets status genom att antyda att så inte är fallet. Man blir ju inte ens svettig? Sanningen är nog att golfen står över själva frågeställningen. Golf är inte jämförbart med att springa fort och hoppa långt. Spelet är inte så endimensionellt. Kanske är det därför det väcker en sådan motvilja bland dem som aldrig har utövat det.

Det går inte att förstå.

Stenson vann Fedex cup och Race to Dubai: Han vann båda tourfinalerna. Det har aldrig hänt tidigare. Frågan är om det kommer att hända igen. Inför 2014 kommer vi som vanligt att ställa oss frågan om det är dags för en svensk att vinna något av golfens fyra stora mästerskap.

När vi nu ställer oss den frågan kan vi konstatera att det kanske händer, eller kanske inte. Men vår nationella självkänsla står inte längre och faller med en herrmajor. För Stenson har vunnit något som är större.

Eller borde vara.

(Ledare från Golf Digest 2013-11)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.