Nu vet jag vem jag är i Solsidan

Det finns en figur i Solsidan som jag inte riktigt har kunnat placera; en karaktär jag inte känt igen och som jag därför har sett som lite apart och ointressant. Rollfiguren är inte särskilt rolig, Snarare obegriplig. Nödtorftigt konstruerad.
Vi har alla favoritfigurer i spektrat av Solsidan-karaktärer, och ibland kan vi nog känna igen både andra och  oss själva. Det finns de som lite sarkastiskt brukar påpeka att jag är som Fredde men det är på svaga bevekelsegrunder: Att jag då och då grillar en köttbit! I övrigt finns inga likheter.

I dag insåg jag vem jag möjligen har en del gemensamma drag med:  Annas (Mia Skäringer) pappa. Det är alltså han som är den där perifera figuren som inte riktigt fastnat. Han som vill vara händig men mår dåligt – väldigt dåligt – när han misslyckas. Och det gör han ofta. Senast när han satte tapeter upp och ned…

Vi har en del gemensamt. Vi vill kunna. Och har svårt att ta ett misslyckande.

[pullquote-left]”Det är omöjligt att få fäste med skruvarna, även med plugg. Det är som att borra i en mjölpåse.”[/pullquote-left]

Jag har rivit ut en hel gillestuga. Golv, väggar, panel, kök… Jag har tömt den kliniskt på biologiskt material – bara golv och väggar av betong återstod. Det tog evigheter, men måste göras när en vattenläcka resulterat i mögel. Det var när väggarna skulle kläs med isolering, putsas och golvet reglas och förses med golvvärmeslangar som jag anade släktskapet med Annas pappa. Panikångesten börja sjuda när jag insåg att risken för att jag skulle göra fel var ganska stor. Då kom illamåendet. Och plötsligt antog den tidigare så vaga Solsidan-karaktären en kristallklar form. Jag förstår hur han känner sig när han sitter och hulkar i bilen utanför den kyrka där hans dotter döper sitt barn till Love…

Jag fick ladda i timmar, ja, dagar, innan jag vågade ge mig på att försöka lägga in den andra golvvärmeslingan. Den första gick bra. Jag antar att det handlade om tur. Men det fanns fler utmaningar med läggningen av den andra slingan.

Jag var rädd att slangen inte skulle räcka, att jag hade mätt fel. (Det hade inneburit att jag måste köpa ny slang och börja från början.) Slangen räckte visserligen men rören som var dragna mellan golvreglarna fungerade inte, så i stället för att mata slangen genom dessa rör under golvet måste jag fräsa nya spår för slangen i spånskivorna. Det blir sannerligen en utmaning.

Det har varit lite för många sådana.

[pullquote-right]”…plötsligt antog den tidigare så vaga Solsidan-karaktären en kristallklar form.”[/pullquote-right]

Att regla för innervägg lät enkelt i teorin men hur skulle jag kunna veta att den armerade takstommen var porös som gips? Det är omöjligt att få fäste med skruvarna, även med plugg. Det är som att borra i en mjölpåse. Två meter återstår att isolera och regla.

Det är samma sak med den vägg som ska putsas. Jag putsade bara halva. Putsbruket räckte inte längre. Resten tog jag inte itu med eftersom jag insåg att det skulle fullborda misslyckandet.

Och vem orkar misslyckas? Jo, Ove. Honom bekommer ett misslyckande inte det minsta.

Jag hade nog hellre varit Ove, tror jag.

IMG_2364 IMG_2698 IMG_2703

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.