En polariserande man

»Han är en typisk representant för att Kanada börjar bli allt mer polariserat«, sa Erika Bjerström i SVT:s morgonstudio nu på morgonen.

Hon pratade om en högerledare som inte gillade »diversity«, mångfald. 

Han hette Tom Ikert och var lantbrukare.

»Diversity kan inte vara något bra«, sa han. »Justin Trudeau är en idiot«, sa han också. 

Och Erika Bjerström menade att Tom, helt på egen hand, representerade polariseringen i landet.

Hur nu en person kan vara en symbol för polarisering?

För att något ska vara polariserande måste det ju, som jag tolkar innebörden i ordet, finnas två motsatta åsikter. Och om det finns två motsatta åsikter så är det väl inte bara den ena som utgör polariseringen? Det måste finnas något att polarisera emot? Eller?

För mig är detta public service i ett nötskal. Man tror att man ger en objektiv lägesbeskrivning men är så tryggt inbäddad i vänsterbias att de utan att reflektera beskriver en man på högerkanten med »extrema åsikter« som »polariserande«. 

Det faller dem inte ens in att Justin Trudeau, som under sin tid som premiärminister levererat en rad omdiskuterade vänsterliberala reformer – bland annat ökade kvoter för invandring och nya besvärliga miljöskatter som tynger landets småföretagare – kan beskrivas som lika polariserande som Tom Ikert.

Givetvis fick vi också träffa en familj som utgjorde det normala kanadensiska mittenläget, enligt SVT: 

Den feministiska, Trudeau-sympatiserande familjen Moher som oroade sig för klimatet och ville ha ökad invandring.

Men den familjen var förstås inte »polariserande«. •

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.