fbpx

Personalärende – eller ett publicistiskt haveri?

Ända sedan i höstas har Ekots chef, Klas Wolf-Watz, haft tid att fundera på hur han skulle tackla storyn om Ekot-reportern som blev ihop med en islamist… Han har haft gott om tid att slipa på argumenten för att bemöta, förklara och desarmera storyn.

Det var då reportern berättade för honom.

Man kan inte säga att han förvaltade tiden särskilt väl. När avslöjandet kom förra veckan (via Doku!) ville Klas Wolf-Watz tona ned det som skett med hänvisning till att det var ett »personalärende«.

Det var kanske den sämsta ursäkten av alla. När en Ekot-reporter blir ihop med den islamist hon flera gånger försökt utmåla som mer eller mindre fläckfri, då är det kanske till 10 procent ett personalärende. Resten är något annat.

Jag vet inte om det var ett utslag av obetänksam självtillräcklighet eller ett optimistiskt försök att mörklägga det som hade hänt. Förmodligen en kombination av båda. 

Bakgrunden är som följer:

Den kvinnliga reportern på Ekoredaktionen inledde en privat relation med en av de utvisningsdömda islamister som 2019 och 2020 ingick i en granskning  reportern gjorde. Föremålet för hennes granskning var LSU, alltså Lagen om särskild utlänningskontroll. Det kom särskilt att handla om de islamister som skulle ha utvisats på grund av att Säpo ansåg att de utgjorde säkerhetshot.

Att hon blev ihop med en av dem ödelägger inte bara hennes egen trovärdighet utan också Ekots. Och jag vill mena att chefernas agerande förvärrar skadan.

Starka reaktioner

Reaktionerna på reporterns relation med en av islamisterna har varit många och starka. Ekot-chefen och Sveriges Radios VD, Cilla Benkö, verkar ändå ta det med viss ro. Lite överraskande, ändå?

Båda avvisar den kritik som framförs. De håller inte med. Men det handlar nu inte om att nå konsensus. Det handlar om att rädda trovärdigheten och allmänhetens syn på Sveriges radio och Ekot.

Sveriges Radio tilldelas 36 procent av public service-avgiften på totalt 9 miljarder kronor. Pengarna tas från svenska skattebetalare. Företaget skriver själva på sin hemsida att deras »uppdrag är att leverera oberoende journalistik och kulturupplevelser till publiken…«.

Nyhetsverksamheten ska, enligt samma artikel »bedrivas så att en mångfald i nyhetsurval, analyser och kommentarer kommer till uttryck i olika program«.

Sveriges Radio är en publicistisk institution. Ekot är nyhetsredaktionernas flaggskepp.

Benkö och Wolf-Watz kan avvisa kritiken hur mycket de vill. Men det är inte de som äger frågan om trovärdighet, inte längre. Misstron växer. Och det är kanske inte så förvånande att Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, häromdagen krävde en oberoende utredning av det som hänt.

Sveriges radio är en angelägenhet för alla svenskar, eftersom vi – vare sig vi vill eller inte – bidrar till företagets finansiering.

Att Klas Wolf-Watz gärna vill bygga skyddsvallar och sätta stämpeln personalärende på fallet, bottnar förmodligen i att han vill undvika att svara på känsliga och besvärande frågor om journalistens relation med islamisten. Som när relationen inleddes…

Det verkar ingen veta.

Om man metodiskt går igenom allt material som den kvinnliga reportern producerat om ämnet ser man att utgångspunkten är i stort sett densamma. Säpo misstänkliggörs. Islamisterna framstår som mänskliga. En typisk rubriker lyder:

»Raad ska utvisas trots ›problematisk‹ Säpoutredning«. 

Det är alltså inte problematiskt att en terrormisstänkt islamist inte kan utvisas. Utredningen, däremot, är problematisk.

Klas Wolf-Watz menar ändå att alla inslagen i detta ämne var »sakliga och balanserade«. Cilla Benkö sa till SvD att »de beslut som fattats kring Ekots reporter har varit korrekta«.

Inte alla håller med dem, försiktigt uttryckt. Ekots ledning och SR:s VD borde svälja stoltheten och erkänna att ett allvarligt fel begåtts. Utan omsvep. Men det skulle kanske vara en alltför stor prestigeförlust?

Redan i höstas, när man fick vetskap om relationen, skulle man ha aviserat vidtagna åtgärder och förekommit den starka kritik man nu får tugga i sig. Att de envist vägrar se sitt företag utifrån förvärrar förmodligen saken.

De senaste åren har Sveriges Radio och Sveriges Television varit ifrågasatta av delar av allmänheten. De vill själva gärna lyfta fram sina höga förtroendesiffror. Men de som ligger bakom detta grundmurade förtroende är förmodligen personer som kanske inte reflekterar så mycket över reportage som görs  eller de saker som påstås under det statliga radioföretagets sändningar (eller varför de påstås). De förutsätter helt enkelt att det statliga radioföretaget ska gå att lita på. Många utgår förmodligen från att det som sänds i statlig radio är sant.

Det är därför den kvinnliga reporterns uppenbart partiska inslag inte bara kan vara ett personalärende. Det handlar ännu mer om om att rädda Sveriges Radios publicistiska förtroende.

Läs mer:

Kräver extern utredning av händelserna med Ekot-reportern (Journalisten)

Ekot: ”Avpublicera är en radikal åtgärd” (SvD)

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.