Jag är bättre än du (är).
Du är sämre än jag (är).
Så säger man. För det är så det heter.
Men. Det är inte alla som uttrycker sig så.
Rätt många säger i stället ”jag är bättre än dig” och ”du är sämre än mig”.
Det är en språklig styggelse.
De som säger så har tyvärr reducerat sig själv till samma relevansnivå som ”sär skrivare”.
Vid de alltför fåtaliga tillfällen då jag masar mig ned i källaren för att träna, brukar jag lyssna på en spellista på Spotify som heter Pepplåtar till träningspasset. Den är kass men funkar när man ska köra bänkpress och crosstrainer.
En av låtarna på listan heter ”Fuck you, jag älskar dig” och framförs av Kamferdrops.
Den går mig på nerverna. Jag mår dåligt bara jag hör fiol-introt för jag vet vad som ska komma lite längre in i låten, nämligen dessa rader:
”Vi åker inte hem tills det blivit dag igen.”
Min språkkänsla vrider sig i plågor. Men skivstången dansar upp och ned på bröstet. (Well, det var en överdrift, kanske…)
Jag antar att det som avses är:
”Vi åker inte hem förrän det blivit dag igen.”
Nu är ju Heidi Musum, som gömmer sig bakom artistnamnet Kamferdrops, norska så man kanske ska ha lite överseende?
Nja, det tycker jag kanske inte.
Att man säger fel i vardagen går ju lätt att rätta till. Det gäller bara att vi som frivilligt (om än med viss motvilja) tar på oss den uppoffrande rollen som besserwissers, är ihärdiga och envisa. (Och gärna lite oförskämda också, för all del.)
Det är värre när misstagen finns inspelade på digitala filer som lagts upp på Spotify.
Det enda man kan göra då är att blogga om skiten och hoppas att karma is a bitch.
