Intervju: Niklas Källner för HR People

Intervju om kallpratets betydelse med Niklas Källner, för HR People.

 

Säkra rummet

Föreställ dig att du sitter i stolen hos en tandläkare som utan att yttra ett ord drar på sig latexhandskar och munskydd, och ber dig gapa stort.

Det skulle antagligen vara en smula obehagligt, inte sant? En tyst främling rotar i din mun.

Se där, ett exempel på vikten av att utbyta några inledande fraser när man träffas. Eller, som det heter, kallprata.

»Det enda som skulle vara värre är väl en tandläkare som kallpratar medan han lagar en tand”, säger Niklas Källner som skrivit en bok om det nödvändiga kitt som det ringaktade kallpratet utgör mellan oss människor.

Niklas var för övrigt hos just en sådan bara några dagar före vår intervju. En kallpratande tandläkare. Niklas gurglade och sköljde, spottade blod och gapade stort för att slemsug, borr, bomullstussar och fingrar skulle få plats, när tandläkaren lite oväntat frågar:

»Ska du ha någon semester i år då?

»A-ha-ha-e-ekka…«

Känd från Skavlan

Niklas Källner känner många igen från hans underfundiga reportage i Skavlan, där han ställer frågor till »vanligt folk« om ett av programmets ämnen. Där lärde han sig kallpratets betydelse. De inledande fraserna som »säkrar rummet« och skapar ett komfortabelt samtalsklimat. Kallprat har dåligt rykte. Det står i direkt motsats till djupa analyser. Och det är inte ovanligt att folk koketterar med att de är dåliga på kallprat. Det är som att säga att man inte tittar på Melodifestivalen och aldrig läser veckotidningar.

Ändå är kallpratet nödvändigt.

»Kallpratet kan vara av rent socialiserande karaktär. Man fyller tystnaden«, säger Niklas. »Men i ett stressat samhälle blir kommunikationen effektivare och då försvinner det här kittet mellan människorna. Man formulerar sig effektivt och kärnfullt i ett mejl men i ett sådant finns saker vi inte kan läsa av. Det är därför vi har fått kompensera med smileys och emojis. När vi kallpratar får vi en annan sorts information.«

Niklas farfar i Norrbotten var inte en man av stora ord. Niklas minns att han satt i hans kök och lekte med Lego när farfar vek ihop tidningen och sa:

”Jaha, så du säger det…”

»Jo«, svarade Niklas. För så svarar man i norrbotten.

Att behärska kallpratets ringaktade konst kan vara en nyckel till framgång i yrkeslivet.

»Kallprat är innehållslöst prat till viss del men – vi läser av mycket annan information, mer än det som sägs. Det är det som är nyttan med kallpratet. Vi kalibrerar oss med varandra. Vi missar ofta det i dag.«

Niklas började fundera djupare på kallprat när han arbetade i USA.  

»Där kallpratas det mycket. Jag tyckte det var en bra väg in. Jag fick veta ganska mycket genom att kallprata. Plötsligt började de berätta en historia som jag inte fått annars. Och när jag kom hem igen tänkte jag att vi är dåliga på det i Sverige.«

En bok för alla

Niklas berättar om en undersökning gjord av en bank. De mätte livskvalitet och Sverige placerade sig högt i många kategorier men inte när det handlade om relationer med andra människor. Det var då han bestämde sig för att skriva en bok om ämnet. Han undersökte det redan existerande utbudet i den litterära nischen och identifierade två genrer: Så minglar du, samt vett och etikett. Alltså böcker för den som vill använda sin sociala förmåga för att lyckas antingen i näringslivet eller smälta in socialt på herrgårdsbjudningen.

Niklas skrev en bok för alla däremellan.

»Boken ger inga svar men en del idéer. Jag tyckte att folk förlöjligade kallprat. Samtidigt utsätts man för situationer när det behövs. Man möter föräldrar till barnens skolkompisar, det dyker upp en ny kille på jobbet. Då står du där vid kaffemaskinen och måste kallprata. Det kan vara bra att ha tänkt igenom innan, så man får lite uppslag och tankar.«

Själv är han inte bra på att kallprata.

Det låser sig

»Nej, jag sliter på som alla andra. Man kan lära sig, men du måste utsätta dig för det hela tiden för att komma till det stadie då du vågar. Kallprat bygger på improvisation och kreativitet, att du plockar upp något i situationen. Är man för självmedveten och rädd att säga fel, då låser det sig lätt.«

Kallprat krävs på alla nivåer och inom alla yrken. Inte bara för frisörer och säljare. När VD:n äntrar scenen för att prata inför de anställda, ägnar han vanligtvis 30 sekunder åt kallprat. Han ›säkrar rummet‹, menar Niklas.

»Jan Eliasson hamnade en gång i en låst situation i Iran. Då började han prata om en matta på väggen. Det ledde till en tur till mattmuseet. När de kom tillbaka fortsatte förhandlingen.«

»En läkare berättade en gång att han lärde sig kallprata eftersom det verkliga skälet till att patienten kommit ofta inte avslöjades förrän han stod i dörren och skulle gå: ›Vad skönt att veta, eftersom min bror gick bort i hjärtinfarkt för ett halvår sedan.‹ Ägnar man nån inledande minut åt kallprat så kan man läsa av mycket hos en människa.«

Även på romantikens område kan är kallprat nödvändigt, vilket Per Gessle vittnade om redan på 1980-talet:

»…det blir mest en massa ord som glider, om myggbett som svider, och gyllene tider…Det blir lätt att man drar en vals, om plugget och pop, och ingenting alls.«

 

Det stora misstaget

»Man säger inget. Man kommer bara med påståenden. ›Allt är bra? Ja. Du då? Det är bra! Det är varmt i dag! Ja, visst är de? Ja.‹Det är som att ha en smittad boll man kastar mellan varandra, ingen vill ha den. Ingen vågar ta ansvar i situationen. Man får bara ›ja‹ eller ›nej‹ som svar. Boken får läsaren att fundera över hur man kan ta mer ansvar när jag kallpratar.«

 

5 bra samtalsöppnare enligt Källner

En IT-tekniker:

”Har inte folk för lätta lösenord?”

 

En fågelskådare:

”Har du passerat 300?”

 

Bajensupporter:

”Kennedy.”

 

Arkeologen:

”Något nytt om Birka?”

 

Mellanchefen:

”Jobbigt att alltid hamna i kläm?”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.