Läste nya magasinet förra veckan och ber att få säga grattis, Tommy! Väldigt trevligt och snyggt. Bra jobbat! (Om Dormy Magasin)

Tommy, vilken snygg tidning ni gjort till Dormy! Blir trevlig läsning i kväll!

Grymt bra jobbat.  Snygg tidning och bra innehåll. Imponerande.

Vad grym Dormytidningen blev! Grattis!!

Bra jobb med Dormymagasinet. Bra texter och bra mix. I mean it. Läste den igår och tyckte det var ovanligt skön läsning. Kör hårt!

Apropå din ledare i senaste Golf Digest: Äntligen någon som uttrycker vad många golfare känner! Alla dessa GIT, golf-ID och slopetabeller gör oss till kamrerer och räknenissar i stället för golfare. Dessa personer i förbundet har troligen aldrig fått uppleva golf för vad det är – nämligen du mot banan, ibland med naturens makter emot dig, ibland med dig. Dessutom är det ett ofog att försöka göra en idrott av golfarens förhållningssätt till banan och dess utmaningar. Har dom aldrig gått ut en (mycket) tidig morgon när dimmorna lättar, fåglarna vaknar till liv och man står där ensam mot banan? Den känslan är obeskrivlig och så långt från idrott och handicapdecimaler man kan komma. Jag kan inte låta bli att tro att den vikande trenden inom golfen ytterst härstammar just från dessa personer inom förbundet. Fortsätt en kritisk granskning!

@storaord Du skriver så bra Jeppsson att det är skamligt att du inte skriver mer.

Jag måste ge dig en eloge för den krönika som du skrivit novembernumret av Golf Digest. Det är roligt med någon som skriver i andra termer än golf-Sverige i kris. Visioner ska vi naturligtvis ha och arbeta mot men jag tror att det är viktigt att göra det bästa vi kan av vår bana utifrån de förutsättningar vi har och ta hand om våra medlemmar och gäster så att de känner sig välkomna.

Kanon! Mitt i prick. Din krönika ’Vår tids stora fråga’ fick mig att själv börja fundera över varför jag spelar och hur det kan komma sig att de som skall representera oss, är så fel ute. Nåväl, för mig är den ultimata upplevelsen följande: Jag går ut ensam en tidig morgon, dimmorna börjar lätta och fåglarna gör sig hörda. Det är jag mot banan och vädret, ingen annan motspelare eller hcp-ivrare. Går där och bara njuter, och så plötsligt händer det. Slår en järnsexa, känner den exakta bollträffen (eller rättare sagt, en perfekt träff känns ju inte alls), och ser hur bollen flyger i en perfekt bana med den lilla draw som jag eftersträvar. Himlen är nära. Ha det bra och fortsätt med Dina krönikor.

Tack för det senaste numret av Golf Digest. Alltid lika roligt att läsa tidningen! Så en annan sak: Jag undrar om du någon skrivit så inspirerat som i din ledare den här gången. På en del ställen är det ju rena skönlitteraturen man läser. Har du någon gång i en artikel av den här storleken använt så många ord?! Och fått dem att passa ihop så bra!
Keep up the good work!