Det känns som om du ska passa på att twittra något om Ulf Brunnberg i dag.
Innan tillfället glider dig ur händerna. Jag menar, hur ofta får du en sådan straffspark?
Du kan inte missa. Det är riskfritt. Häv ur dig något plumpt bara. Det behöver inte vara särskilt raffinerat eller ens uttänkt.
Bara haspla ur dig något nedsättande. Som att trycka ned ett huvud i en toalett och spola. Det kommer att applåderas. Jag lovar.
Skulle en röst inom dig viska något, lyssna inte, tänk inte på det. Den rösten kommer ändå att dränkas i det behagliga ljudet av applåder från resten av den twittrande innerstadsvänstern.
Det är klart att en späd kvinna ska kunna få ett jobb som vakt bland män som består av 100 kilo muskler kopplade till en dysfunktionell hjärna. Faktiskt. Hur kan man ens ta upp det? Tycka är en sak. Kanske. Men säga?
Kom igen då. Twittra nu. Det här är kul, ju.
I morgon tar vi någon annan.
