För en tid sedan hade Medierna i P1 ett inslag om hur de etiska reglerna för modebranschen har förflackats. Bland annat berättade man om Damernas Världs chefredaktör, Martina Bonnier, som tagit emot pengar från Åhléns för att göra ett ”samarbete”. Om det var tidningen som fick pengarna eller Martina Bonnier själv framgick inte (vad jag minns).
Även Per Nilsson på King intervjuades om ett redaktionellt samarbete med MQ.
Medierna ställde sig frågan om man kan lita på journalister som tar emot pengar av de varumärken man ska bevaka och skriva om.
Som föredömligt exempel nämndes att Björn Vingård sålde sina aktier i H&M när han en gång i tiden blev chefredaktör för DV.
En annan tid, en annan moral.
I dag är det mesta annorlunda. Läsarna har tvingats utveckla antenner som gör att de kan skilja på riktiga artiklar och köpta samarbeten.
Med ovanstående uppmärksamhet som bakgrund är det lite märkligt att ingen har reagerat på att Alexander Schulman figurerar i reklamen för Head & Shoulders med hockeymålvakten Henrik Lundquist.
Alex Schulman skriver för Aftonbladet och gör webb-TV för samma företag. Som läsare skulle man alltså kunna fråga sig om det han skriver betalas av Aftonbladet eller om det finns en kommersiell avsändare mellan raderna.
Ingenstans har reklaminslaget ifrågasatts. Det bara passerar. Som om det vore helt naturligt att journalister i dag ställer upp i reklamsammanhang. Kanske är det ett exklusivt privilegium för Schulman?
Särskilt förvånar kanske tystnaden från Resumé (där nämnde Schulman för övrigt anklagat TV4 för dubbelmoral och för att kasta sten i glashus!) och Dagens Media.
Den här branschen är sannerligen satt under press.