Ja, det är väl så här det kan bli när nervositeten i direktörsrummen sprider sig ut i radiostudion…
Snillena på Rix FM spekulerade i direktsändning om att två landslagsspelare ägnat sig åt divsnaskiga övningar och förlustelser efter träningen. Dagen efter kunde man läsa följande på en blogg på radions hemsida:
”Imorse var det dags att be om förlåtelse. Ja, inte till dom allsvenska fotbollsspelarna som vi skvallrade om igår (det har bllivit ett väldigt liv) utan vi drog fram gamla synder tillsammans med Renee Nyberg…”
Man har alltså inte ens vett att be om ursäkt på ett anständigt sätt.
Jag trodde att ett sådant övertramp skulle kunna vara grund för uppsägning. Men inte i underhållningsindustrin, tydligen. Programcheferna beklagar samtidigt som de gnuggar händerna av förtjusning. Lyssnarna har kanske blivit så härdade att de inte längre bryr sig. Eller så säger det kanske bara något om dagens reklamradio. Nivån är låg och ska vara låg – lyssnarna förväntar sig inget annat.
Inga jämförelser i övrigt men på Sveriges Radio (SR) sparkade man nyligen den medarbetare som dömts till 8 månaders fängelse för sexövergrepp. Det kan givetvis inte jämföras med det lite skvaller i en morgonstudio. Men motiveringen från SR:s representanter, Sveriges Radios vd Mats Svegfors och vice vd Cilla Benkö, är intressant:
”Han har förbrukat det allmänna förtroende som måste finnas för Sveriges Radios medarbetare.”
Förtroende. Vilket omodernt ord. Men skönt att någon fortfarande använder och eftersträvar det.