Ibland funderar jag på att bara dra ur pluggen. Radera kontot på Facebook och Twitter och LinkedIn och Plaxo och Bloggy och Google.
Säga upp den här domänen (och de andra). Sluta intressera mig för vad nästa uppgradering av WordPress innehåller. Logga ut från Brightkite.
Jag känner faktiskt folk som aldrig började utforska allt det där som höll på att driva min nyfikenhet till vansinne. De reggade sig aldrig. Vill man dem något får man skicka e-post. Annars vet man inte var de är och vad de gör.
Frågan är om det är så viktigt att veta vad alla är, gör, tycker och tänker. Och framför allt: Är det viktigt att andra vet var jag är, gör, tycker och tänker?
Antagligen inte.
Men jag vet inte om jag vågar dra ur pluggen.
Jag känner mig lite som John Locke, som maniskt hamrade in siffrorna 4 8 15 16 23 42 var 108:e minut i Lost. Utan att veta varför. Han bara gjorde det, av inre övertygelse. Precis som irländaren gjort före honom. Jag twittrar och bloggar och registrerar mig på allt som kommer i min väg, tvångsmässigt. För att man inte vill missa något. För att se vad det är. För att se vad som händer. Vart det leder.
Så jag fortsätter väl. Precis som John Locke.
Annars störtar kanske ett flygplan.
Fotnot: Och trots att jag följer Lost inte utan ett visst intresse, och borde veta bättre, så kan jag i skrivande stund inte komma på: Vem f-n skriver in de där siffrorna nuförtiden? När John Locke är död?
3 reaktioner på ”4 8 15 16 23 42”
Ordmärkning på hög nivå, jag vet, men är det skotten du menar? Desmond? Peruvian eller vad det heter kanske egentligen är mest rätt, men det kan vi lämna därhän.
Dessutom imploderade ju hela den stationen när de slutade knacka in siffror så där sitter sannolikt ingen och knackar längre. Och Locke död? Ja, ja …
Jag menar Desmond och han är väl inte skotte? Jag missade nog avsnittet när stationen imploderade. Eller så har jag gömt bort. Jag måste gå tillbaka och göra om läxan…