Hela dagen har jag ägnat åt att hugga ved.
Kapa, klyva, hugga och stapla.
Jag hade gärna spelat en sista runda golf på Drottningholm i dag men det fick bli en annan, mer produktiv, svingrörelse.
Nu värker ryggen, men på ett skönt sätt. Vi får se hur skönt det är i morgon.
Det var den gamla tallen som kom till användning. En tämligen grov stam som var ganska besvärlig att jobba med. Jag har bara kommit halvvägs men har redan mer ved än jag kan härbärgera.
Nu kan vintern komma. Jag är beredd att möta kylan. Järnkaminen är mitt vapen mot midvinternattens köld.
Jag är också redo om det skulle vara så att Anonymous skulle få för sig att överbelasta elnätet, så att värmen sinar. Vi kommer att klara oss i veckor. Däremot vet jag inte riktigt vad vi ska göra om han ger sig på telenätet.
I morgon kanske jag installerar en telegraf. Eller en kortvågsradio. Men jag väntar nog med att spika igen fönsterrutorna. Trots att grannen utsattes för ett inbrottsförsök i natt.