Tror du att det här inlägget hade behövt skrivas om Sportbladet hade haft för vana att sant och sakligt informera om vad som händer i svensk fotboll?
Det tror, som du förstår, inte jag.
Om du inte orkar läsa litanian har du min förståelse. Men den går ut på att fotbollsspelarna i de allsvenska klubbarna inte står i givakt varje gång Laul vill få ett löst rykte bekräftat.
Aftonbladet har alltid kommit dragande med sina höga principer när det gäller att försvara en ganska primitiv och brutal form av journalistik. Om man läser mellan raderna så kan man nog dra slutsatsen att Laul kommit till vägs ände. Han har bränt sina broar.
Laul ställer några frågor i artikeln:
”Frågan man måste ställa sig är varför ett växande antal föreningar aktivt motarbetar och försvårar för landets fotbollsjournalister, samma journalister som föreningarna ofta tackar för att vi hjälper till att hålla intresset för en av Europas sämsta ligor vid liv.”
Och varför hjälper ni till med det? Är det ett utslag av Aftonbladets godhet och välvilja? Eller är det för att ni tjänar pengar på det? Den dagen publikens intresse för allsvenskan börjar tyna, då ska det bli intressant att se om Sportbladet ”hjälper till att hålla intresset för en av Europas sämsta ligor vid liv”.
”Det enda svar jag kan se är att flera av klubbarnas direktörer och presschefer saknar såväl grundläggande kunskap som utbildning och erfarenhet kring medierelationer. Det är hög tid att börja utvecklas på det området också.”
Jag ska inte svära på det men… önskemålet om utveckling kan ju vara ömsesidigt.
”Jag antar att de utpekade föreningarna försvarar sig med att man vill undvika spekulativa artiklar – det brukar de göra – men sedan när blev slutenhet och inte dialog ett vapen mot spekulationer?”
Jag vet inte… men kanske sedan den dagen ni slutade lyssna på vad den intervjuade faktiskt svarade och i stället skriver det ni hoppadesl att han skulle säga.
En sak till. Laul skriver:
”Om man börjar med de positiva exemplen bland storklubbarna står regerande mästarna IFK Göteborg samt fjolårsmästarna Elfsborg i en klass för sig. Vi talar här om framgångsrika lag med landslagsstjärnor och växande supporterskaror…”
Senast IFK Göteborg spelade kom 7 000 åskådare.
Det kan man kanske kalla tillväxt om man vill – men i så fall bara i Göteborg.