Det vore en ynnest att få vara så självbelåten som Carin Götblad, länspolismästaren. Hon intervjuas i dagens Svd, och det känns som att Carin lever i en parallell verklighet, en oanfrätt och nytvättad sådan.
Carin Götblads ”insats” mot den organiserade gängkriminaliteten är en… telefonlinje!
”Nytt i kampen mot den organiserade brottsligheten är även att polisen i Stockholm ska införa en gängtelefon, dit gängmedlemmar som vill hoppa av kan ringa.
– Vi riggar nu en hel avhopparorganisation under våren. När man ringer numret ska det bli ett möte inom en vecka med polis och socialtjänst.”
Det kan man kalla ord och inga visor. Eller kalla det vad du vill, förresten. För mig bekräftar det bara bilden av polisen i Stockholm som orkeslös. ”Ring oss om du vill hoppa av…”
Det är inte precis bilden av en pro-aktiv polismakt som tonar fram.
Man kunde kanske önska att intervjuaren, Hannes Delling, stod på sig lite mer. Carin Götblad får glida undan lite för lätt. Som i den här ordväxlingen:
”Som när det gäller bilbrott, inbrott och cykelstölder där ni bara löser runt ett av 50 brott?
– Jag tror att allmänheten förstår att man inte kan sätta resurser på att hitta stulna cyklar.”
Jo, cyklar men frågan gällde även inbrott och bilbrott – ska samhället ha förståelse även för att polisen inte kan lägga resurser på att lösa inbrott?
Carin Götblad värjer sig med att skylla på att bara en tredjedel av polisens resurs används för att utreda brott. Men vem är det som bestämt att det ska vara så?
Högste chefen, eller?
Eftersom polisen struntar i att lägga tid på inbrott och stölder skickar man också ut en signal som säger att det är okej att begå dessa brott.
Det är som att gå mot röd gubbe.
Min bild av Sverige är att en majoritet av folket lever i en helt annan moralisk föreställningsvärld, och vi lever efter en helt annan norm – juridiskt förankrad beteendestruktur som den svenska polisen tar rätt lätt på. Även Götblad, som vädjar om förståelse för att polisen inte ska behöva utreda ”bilbrott, inbrott och cykelstölder”.
Sådant gör en irriterad.
I tidningen Sambandet skriver Carin Götblad i decembernumret följande:
”Svensk polis tillhör den yttersta eliten bland världens poliskårer.”
Det känns lite som det man brukar säga om människor som håller på att bli galna: Den siste som upptäcker det är en själv. Carin Götblad är nog en av de sista som tror att den svenska polisen är världens bästa.