Det är nu några dagar sedan vi kom hem från Gotland och ytterligare några dagar sedan vi besökte Furillen – Sveriges mest omskrivna grushög.
Jag förstod aldrig att Furillen var en egen ö, vilket påstås i den här artikeln. Jag märkte aldrig att vi åkte över en bro. Men det kan vi förstås ha gjort.
Jag hade aldrig hört talas om Furillen. Men det hade min fru, och våra vänner på Gotland visste förstås vad Furillen var. Där bodde ju Håkan Nesser och Björn (eller Benny?) ville bygga ett hus vid stranden men det fick han inte, och vände därför tjurigt Gotland ryggen.
Furillen är en restaurang och ett hotell byggt i en gammal industrilokal i ett övergivet kalkbrott. Det är precis så tråkigt som det låter. Men om man läser inrednings – och livsstilsmagasin kan man förledas att tro något annat. ”Alla” har skrivit om Furillen, ju förr desto bättre och ”creddigare”.
Furillen har varit utsatt för livsstilsmagasinens eget drev, fast tvärtom. De har tävlat om att så tidigt som möjligt formulera trendängsliga superlativer om projektet.
När vi (eller, tja, ”Hon”…) föreslog att vi skulle besöka Furillen mumlade vår värd, Magnus, lite undvikande, men eftersom han är en sådan förstående värd så gick han med på att lotsa oss dit. När vi åkte därifrån så sa han bara kort: ”Nu förstår du kanske vad jag menar?”
Jo, kejsaren var naken. Han hade inte ens en klädsam hud. Jag förstår inte riktigt grejen. Det spelar ingen roll att engelska Vogue har gjort modeplåtningar på Furillen, eller att Alex Schulman och Micke Persbrandt brukar fika här och att Henrik Schyffert ställt ut bilder (nåja).
Det förändrar inget, möjligen min syn på deras omdöme. (Kanske inte ens det, förresten…). En grushög är trots allt en grushög, även om den är ovanligt stor och ligger granne med en gammal industrilokal ombyggd till ”stilrent hotell”. I stället för att åka till hotellet vid Furillen så kan du stanna och fika vid valfri rastplats längs E4:an. Det är förmodligen vackrare. Eller så kör du förbi hotellet, några hundra meter ut på udden. Där är naturen speciell. Liksom det mesta på Gotland i övrigt.