Inget kan dö

Den enda artikeln jag läste till slut i dagens upplaga av DN.se var den här.

Jag misstänkte att den skulle kunna intressera Farsan så jag drog över en länk, och vem som helst hade väl replikerat ”intressant” eller ”bullshit” eller något sådant. Men inte Farsan. Han svarade så här:

Det är precis så en materialist ser på livet. För det första vet inte den
materialistiska vetenskapen vad livet egentligen är. De tror att livet
enbart är bioligiskt, att våra kroppar är fysiokemiska maskiner och när maskinerna går sönder och inte mera förmås lagas/botas/helas så finns inte livet mera.
Därför har jag lite svårt för att låta bli dra på smilbandet när jag läser
denna (och många andra materialistiska artiklar).
Livet är något som aldrig har börjat och aldrig kommer att sluta. Tänk dig en tid då inte livet fanns. Vilket skulle då frambragt livet och vad skulle detta något komma ifrån när det inte fanns något liv? Kan döden ha skapat livet? Nej, knappast, alltså måste livet alltid i all evighet funnits för det finns inget som kan starta livet. Det finns helt enkelt inget annat än liv.

Men för att livet ska kunna utvecklas i varje spiralkretslopp (av ett
oändligt antal) krävs att livet utsätts för svårigheter. Om du tänker på ditt eget liv så är det inte sötebrödsdagarna som får dig att gå snabbast fram i din utveckling som människa. Du känner säkert till ordspråken; ”Man lär av sina misstag” och ”övning gör mästaren”. Man skulle kunna tillägga att de bästa bilförarna är inte dom som hela tiden susat fram på raksträckorna eller de breda boulevarderna.
Målsättningen för livet är att i varje spiralkretslopp nå fram till
fullkomning vad gäller logiskt tänkande, intellektualitet och altruism. Detta kan vi inte nå om vi inte först upplevt kontrasten till dessa egenskaper.

För att något förstå livet går alldeles utmärkt att använda en bok som metafor. Boken har nämligen, precis som livet, också en fysisk och en andlig sida. Den fysiska sidan består som vi alla känner till av papper i olika tjocklekar (blad och pärmar) och av trycksvärta (eller vad det heter nu för tiden). När vi jämför boken med livet kan vi konstatera att det vetenskapen hittills koncentrerat sina ansträngningar till, uteslutande handlat om att undersöka bokens materievärde. Vilken kvalitet är det på pärmar och papper
och trycksvärta. De har vägt, mätt och sönderdelat boken för att genom detta förfaringssätt försöka hitta bokens mål och mening. De tror nämligen att boken enbart består av materia och känner inte till dess andliga del som frambärs av texten, av bokens innehåll vilket kan läsas endast av de som känner till att boken innehåller ett språk och som kan förstå detta språk. För att fortsätta med metaforen förstår alltså vetenskapen inte att det bakom bokens materia döljer sig något som är orsaken till att boken överhuvudtaget har kommit till. Boken innehåller tänkta tankar, kan ge uttryck för önskningar och begär, kan klargöra komplicerade sammanhang etc.
Men allt detta som är det mest väsentliga missar de som inte kan läsa boken, som inte förstår att det bakom den fysiska materien finns en en primär verklighet som kan uppfattas genom materiens klädnad. Och därför fortsätter man med att sönderdela boken i allt mindre beståndsdelar för att i dessa tro sig kunna hitta förklaringen på livet och dess uppkomst. De borde i stället satsa på att lära sig det språk boken är skriven på. Då skulle frågetecknen kunna rätas ut och alla teorier, hypoteser och antaganden kunde förvandlas till absolut sanning.

Så att börja tramsa om att livet håller på att utplåna sig själv är just bara trams. Livet skapar ju allting utom sig själv och livet kan också utplåna allting utom sig själv för livet är inte skapat (som jag nämnde ovan). Livet är medvetande, begär, önskningar, vilja etc etc och alls inte som den s.k. vetenskapen hävdar. En massa tillfälligheter, mutationer och slumpartade urvalprocesser.
För att förstå att allt inte har uppstått genom miljardtals tillfälligheter (vilket borde vara självklart för alla och envar) får man då ta det kända och jämföra med det okända. Om vi tänker oss att någon pekar på en tändsticka, en penna, en mugg, ett fågelbo etc. och samtidigt påtalar att föremålet har skapat sig själv, alltså utan medvetande och tanke, så kommer knappast någon att tro på det. Och varför inte? Jo, alla förstår att de här föremålen fyller logiska behov och ändamål och för att tillgodose dessa kriterier krävs det medvetande, tanke, planering och vilja. Men om nu inte ens så enkla föremål som de här nämnda kan uppstå genom slump och tillfällighet måste man väl fråga sig hur planeter, solar, galaxer kan vara slumpens skördar. T.o.m vetenskapen vet ju att universum är lagbundet och lagbundenheten borde väl för varje sunt tänkande människa innebära att det finns medvetande och tankar bakom. Inte kräver väl slump och kaos lagbundenhet! Och inte kan väl slump och kaos skapa lagbundenhet. Och tittar vi på människor, djur och växter uppvisar de kanske en än mera avancerad teknik och organisationsgrad som, om man fortsätter att tänka sunt, näppeligen kan förklaras genom slump och tillfälligheter utan självklart måste ha planerats av någon/några som har medvetande, som har förmåga att tänka, som vill och önskar något. Att sen olika ting, föremål etc tar olika lång tid att skapa/manifestera/tillverka ska vi inte låta oss luras av.
Vissa skapelseprocesser tar oerhört lång tid, ja flera miljarder år innan de är fullkomliga medan däremot våra egna oftast kan realiseras inom några dagar, månader eller år.

Men det är klart heller ingen tillfällighet att vetenskapen just nu firar sina triumfer. De flesta köper okritiskt deras obevisade påståenden. Men det är precis som det ska vara. Men i takt med att intelligens, känsla och intuition växer hos människorna kommer fler och fler att inte nöja sig med de meningslösa svar vetenskapen presenterar. Vad gäller livet kan de inte bevisa något av sina teser och Darwins utvecklingslära är bara delvis korrekt.

Men det börjar bli hög tid att ifrågasätta den vetenskapliga världsbilden. En världsbild som helt bygger på just tillfälligheter och slumpens skördar. Och som därigenom reducerar medvetande till en följdverkan av den strikt objektiva fysiska materien. En skenverklighet som uppstått slumpmässigt.
Detta får ju förödande kunskapsteoretiska konsekvenser. Tänk dig en människa eller annan varelse utan medveteande, utan önskningar, vilja och begär. Vad skulle det vara för liv? Pröva också logiken i deras påstående att den ”döda” (enl vetenskapen) fysiska materien är upphov till livet. De påstår alltså att det döda skapar det levande. Och detta kallas vetenskap! Och detta är världsbilden för den s.k. utvecklade världen!  Allt har alltså uppstått utan mål och mening. Man undrar ju hur såna ord som logik, ändamålenlighet, kärlek, moral etc har kunnat uppstå. Hur kan såna tankar som ligger till grund för bildandet av dessa ord uppstå i en helt meningslös tillvaro där de levande varelserna bara är fysiokemiska maskiner som tillkommer genom en slump och som kan utplånas vid nästa slumpmässiga händelse. All logik borde tala för att det är livet som skapar materien.

Nej du, min käre son, den vetenskapliga världsbilden och uppfattning om vad livet är har snart spelat ut sin roll. De har varit nödvändiga och haft stor betydelse för utvecklingen på jorden så deras insatser ska inte förringas.
De kom som en reaktion mot den övertro och vidskeplighet som fanns på 14-, 15- o 16-hundratalen. Deras storhetstid har dock kulminerat och någon lösning av livsmysteriet kommer dom aldrig att kunna lägga fram med nuvarande forskningsmetoder.

fridens

farsan