Jag kommer aldrig att ta 2.40

Min gårdag i korthet:

Vaknar 06.15. Dricker kaffe. Äter inget. Får inte. Åker till Sophiahemmet. Hus O. Där 09.30. Ser på TV i dagrummet. Får en säng och dropp 14.30. Sövs 15.30. Vaknar 17.15. Är groggy i två timmar. Hör en läkare säga ”katastrof, hur har det kunnat bli så här?”. Jag svarar fotboll. Vad annars? Spelade i några år. På låg nivå. Mycket låg. Läkaren pratar. ”Det var ju inte så smart.” Ord jag minns: ”knäprotes”, ”70-åring”, ”inget brosk kvar”… en massa latinska namn. Tennis är inte bra.  Jag minns: ”Gå ned till 80 kilo. Vad väger du?” 104.  24 kilo ska bort. Golf är bättre. Vi ses om några veckor. Då ska jag ha tappat 5. Somnar om. Tror jag? Tiden snurrar. Får spruta i droppet. Mot illamående. Klär på mig. Försöker få ordning på kryckorna. Åker taxi hem. Ser Batman begins och äter smärtstillande piller. Somnar.

Det känns som att höjdhoppskarriären är över… den också.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.