SAS MASTERS PÅ ARLANDASTAD känns som en ovanligt jämn tävling.
46 spelare finns inom intervallet 10 slag bakom Peter Hansson. Och bortsett från siste man, Robert Rock, +9, så ligger hela fältet (71 spelare) inom 15 slag från Peter.
Jag hade en känsla av att det var ovanligt jämnt. Så jag jämförde för säkerhets skull med några andra tävlingar på Europatouren:
I Celtic manor Open befann sig 8 spelare inom 10 slag från ledaren.
I BMW PGA Open på Wentworth var 33 spelare inom 10 slag.
I Estoril Open var 29 spelare inom 10 slag.
i Open de Espana var 36 spelare inom 10 slag.
I Saint Omer Open var 20 spelare inom 10 slag.
I Irish Open var 22 spelare inom 10 slag.
Vad kan det bero på?
• Att fältet faktiskt är jämt. Vid en hastig granskning kan man tycka att det saknas riktiga klasspelare. Typ Padraig Harrington, Lee Westwood, Miguel Angel Jiménez, Justin Rose, Ian Poulter, Graeme McDowell. Och de som fanns klarade inte kvalgränsen (Karlsson, Trahan…)
• Men främst beror det nog på att banan inte är överdrivet hårt bestraffande. Man kan kosta på sig att vara lite vinglig – det går att rädda scoren på enskilda hål. Peter Hanson berättade efteråt att han spred drivarna ganska friskt på sista nio. Men höll ändå ihop. Det betyder inte automatiskt att banan är lätt att göra birdies på.
• Att banan är mjuk kan också ha med ovanstående att göra. Bollen tar inga oväntade vägar på grund av hårda fairways/greener.
• Och efter den här dagen så kan avståndet mellan ettan och fältet bakom ha drygats ut några slag. Jag ser i trädtopparna utanför fönstret att det blåser; det där ovädret verkar vara på väg. Och då kan mycket hända.
Den sista dagen kan bli dramatisk.
För även om banan känns resonabel så kan väder och vind göra att man tappar fem slag. Samtidigt som någon mycket väl kan ta in fem.
Jag räknar inte bort en sådan som Kaymer riktigt ännu. Han har anledning att jaga.
Håll i hatten. Det här kan bli en riktigt rolig dag. •