Trots att man borde blivit van förvånas man ändå över svenskarnas förmåga att snabbt opinionskoordinera sig för att sedan uttrycka exakt samma likriktade åsikter. Särskilt effektiv är denna koordinationsförmåga hos landets Twitter-elit.
De enades på ett par timmar om det groteska i att ett kafé undanbad sig barn som gäster. Förbudet uppkom eftersom det fanns föräldrar som inte var sin uppgift mäktiga. De hade dålig koll på sina barn, lät dem göra saker som störde både personal och andra gäster.
Vi har ju alla stiftat bekantskap med den typen av föräldraskap så vi vet ju vilka oceaner av överseende och tålamod somliga har med sina barn. [symple_highlight color=”yellow”]Grejen är att dessa föräldrar förväntar sig att även resten av vår civilisation ska ha samma förståelse – ja, rent av känna samma förtjusning! – för deras fria uppfostran och deras barns nyckfulla narcissism. Det gör vi inte.[/symple_highlight]
Det finns som bekant en och annan familjen Dursley där ute…
En kaféägare tröttnade och satte upp en lapp där han undanbad sig barn. Resultatet är nedslående. Det var inte direkt nätkärlek som strömmade mot honom.
[symple_highlight color=”yellow”]Skulle det vara så farligt om det fanns ett fik där barn inte var tillåtna? Eller rent av två?[/symple_highlight]
Vi accepterar och tolererar ju åldersgränser och målgrupper i en massa andra sammanhang?
Det finns charterbolag som uttryckligen vänder sig till icke barnfamiljer, det finns krogköer som diskriminerar i båda ändar av skalan…
Jag har under 13 års tid, vecka efter vecka, haft barn med mig på både restauranger och fik. Men jag skulle knappast bli upprörd om det fanns ett ställe där mina barn, på goda grunder, inte var välkomna. På goda grunder skulle kunna betyda ”Av hänsyn till andra målgrupper”.
Och det kan jag ju säga: Hade jag drivit ett fik så hade det definitivt varit stängt när den organiska massa som kallas Familjen Annorlunda kommit kravlande in genom dörren. För jag hade snabbt insett att där familjerna Annorlunda är, där orkar inga andra vara…